Mitt första flygförsök!
Efter det att jag satt ihop en enkel Elmotorseglare, satte jag kurs mot närmaste öppna plats
en åker med någorlunda kort gräs. Provkastade modellen, den gick ganska fort i backen.
Nästa försök samma resultat..... var flygplanet för framtungt.......... kontr. TP-läget igen allt OK.

Svetten rann - jag har aldrig känt mig så nervös inför någon flygning i min Mooney eller annan
kärra. Jag tänkte att nu eller aldrig... ska flygplanet upp i lufthavet. Jag startade elmotorn drog
på full gas och kastade planet snett uppåt. Nu flög den..... vilken känsla. Varv efter varv i vänstervarv
kunde jag beskåda underverket. Lyckan går inte att beskriva. Jag tänkte att det här är nästan
lika intressant som att stå med blicken uppåt och titta på alla maskiner (fullstora RIKTIGA) som
flyger förbi.

Under tiden jag flög gnagde tankarna.... hur får jag den saken att landa??!! Inte viste jag hur
det skulle gå till? Sänkte nosen med motorn avslagen... försiktigt ner mot en som det såg ut fin
medvind, bas och slutligen final. Planet landade faktiskt... men jag vill inte berätta hur.

Nästa start gick lika bra som den första. Upp och iväg med träning i vänstervarv. Högervarv
verkade inte vara min starka sida - inte den dagen i alla fall.
Nästa landning blev inte bättre än den första - flygplanet hade endast en vinghalva kvar
bara att inställa nästa övning.
 

Det enda flygplanet med motor dög till var.....   att svalka min svettiga panna.

Första flygpasset
Tänkte att nu eller aldrig... det är tisdag den 28/08 2002.
Motorn börjar att fungerar som jag hoppats.
Efter byte till varmare glödstift - så upplever jag motorn plötsligt
mycket mer lättstartad och med bättre inställningsmöjligheter.

Plockade med GlowDriven, bränsle, några verktyg och naturligtvis själva flygplanet
och åkte till Optans flygfält..
Har valt en enkel modell av Kyosho Trainer 40.

Vår skickliga pilot Tommy Olofsson fanns som tur vid fältet när jag anlände.
Tommy och jag kontrollerade en sista gång att TP-läget var riktigt - även en sista
översyn av viktiga detaljer.
Tankade och lyckades få igång motorn på tredje försöket. Lite småjustering och
sedan taxi ut till banan för start.
Tommy startade modellen som steg fint upp i den blå kvällshimlen. Planet
verkade faktiskt kunna flyga. Vilken känsla. Efter Tommys injusteringar... så fick jag ta över.

Jag tänkte att här gäller det att skärpa sig och vara mycket koncentrerad. Flög varv efter varv
i vänstervarv. Försökte att lägga upp riktiga varv runt fältet med 90 graders svängar med bibehållen
höjd. Det var lite si och så med höjdhållning och kurs. Det gick så pass bra att modellen följde
med hem i samma skick som den var innan flygningen.

Det var en fantastiskt fin känsla att se planet lyda varje förändring jag gjorde med sändaren.
Vid andra passet tränade jag högervarv..... det är kräver mer av piloten. Lätt att förväxla
hö/vä när modellen flyger mot oss.

Modellen svarade enl. Tommy för snabbt på skevroder och på noshjulsstyrningen. Det är
redan justerat. För skevroder ställde jag in en lägra känslighet vid centrumläget - och för
noshjulsstyrnigen flyttade jag in linken ett hål i hornet för noshjulet. Spännande att se
om justeringarna blev bra?

Andra flygpasset

Min erfarenhet så här lång är att.... var noga med montering av modellen. Kontrollera noggrant
alla funktioner och att allt som skall skruvas fast - verkligen sitter fast. Tråkigt att se modellen
tappa propeller eller kanske hela vingen under flygning. Slutar kanske inte lyckligt - spec. inte för
nybörjare.
Sedan gäller det att aldrig släppa modellen med blicken eller att tro... att nu kan jag det
här. Det tar flera pass innan det här med vänster och höger sitter något-så-när.
Jag tror inte heller att passen från början skall vara längre än ca. 10 - 12 minuter i luften.

Tredje flygpasset  (Första rotorbladet!)
I väntan på ny motor till Trainern så har helikoptern blivit flygklar.

Bar ut modellen på gräsmattan och startade motorn... just så enkel var det.
Berodde säkert på OS-motorernas höga kvalitet.
Sedan att hovra helikoptern - det var inte lika enkelt.
Jag försökte att se hur helikoptern lyfte - och lyfte det gjorde den - men mycket snett, bakåt
och med rotation direkt trots Sidorodergyrot.

Justerade allt enl. instruktionerna en gång till - testade sedan att - precis när helikoptern nästan
lättar - justerade jag höjd, skev och sida med att betrakta förändringen på helikopterns förändring.
När jag nu drog på för att lätta så steg helikoptern till min glädje nästan rakt upp.

Tränade i ca. 15 minuter att hovra. Vinden var för stark - svårt att veta hur känsligt det är eller
inte. Helikoptern var ibland helt omöjlig att hålla stilla.

Sista passet blev inte långt - gjorde ett misstag - vända helikoptern mot mig och då hände
förmodligen det som så ofta händer - jag blandade ihop hö & vä. Det slutade med ett avbrutet
huvudrotorblad,  avbrutna mixerarmar och huvuddrev.

Tur att skadorna inte blev större!

Fjärde flygpasset
Efter byte av motorn i Kyosho Trainern och med 15 minuters gångtid på
den nya motorn så passade allt för en tur till Ope och modellflygfältet.

Motorn var mycket svår att starta....... när jag kommer till fältet
så verkar det som motorerna och jag inte kan komma riktigt överens .

Klarade mig inte den här gången heller
utan plåster.... enda trösten  var att nu
fick vänster hand sin beskärda del.

Men efter många försök så taxade jag ut till start med min lärare Tommy Olofsson
som min kunniga mentor och trygghet.
Efter kontroll av motor och roder så sa Tommy..... "Nu kan Du starta"..... hörde jag rätt.
Ja tydligen - ett stort ögonblick i mitt modellflygarliv. Jag drog på och försökte att hålla
banans mitt. Planet steg mycket kraftigare än vad jag räknat med. Var nära att förlora
kontrollen. Tommy var snäll och skyllde på att vinden var rätt kraftig på höjd.

Det visade sig att när jag släppte alla roderkontroller så var modellen kraftigt höjdtrimmad.
efter intrimning av höjd så flög den iallafall fint. Tog en sakta överflygning över banan - trodde
jag - när jag skulle dra på igen så blev det tyst - lugnt sa Tommy... "nu är det bara att landa".
Och det gjorde jag - min första alldeles egna landning! Och som nödlandning.

Femte flygpasset
Efter Tommys tips att nu kan Du träna själv - så fick jag möjlighet att träna för mig själv.
Start av motor - taxa ut till banan - pådrag upp i den blå tidiga hösthimlen. Allt verkade gå
vägen.... men vid andra sväng ut på medvindslinjen så blev det mycket tyst.
Stannade verkligen motorn... bara att försöka att nå fältet för en nödlandning. Det här
förfarandet fick jag träna på tre gånger av fem. Varav en landning inte var en landning utan
mer av modellen ankomst.

Efter den här erfarenheten så bytte jag till bränsle med mera nitrometan för att i början av
inkörningsperioden få en mera driftssäker motor. Återigen var gräsmattan hemma bra som
inkörningsplats (kanske till grannarnas förtret). Nu verkar motorn gå bra. Spännande att
se om det håller på modellfältet också??

Som bevis att jag inte kört för magert - kanske min högra träsko avslöjar att
mycket olja har gått rakt genom motorn utan att förbrännas!

Sjätte flygpasset
Träningen fortsätter. Tyvärr måste "Haverikommissionen" tillkallas efter dagens övningar
(dvs. jag själv).

Återigen ute vid Ope Modellflygfält. Det är tidig förmiddag - lugn vind det blåser nästan
alltid i ÖSD. Ställer upp på banan i sydvästlig riktning - drar på och lättar.
Första inflygningen känns inte bra.... drar på och går om. Nästa (andra) känns rätt.
Det flyter bra men får en fullt utstallad lugn sättning - den finaste landningen hittills. Kör runt
i Studs och Go stilen. tredje, fjärde, femte och sjätte... det går mycket bra tycker jag. Vilken
glädje. Nu kanske inflygning och sättning sitter tänkte jag!! Byter plats för att träna inflygning
med att stå på andra sidan stråket - landningsbanan till höger sett mot flygplanet vid inflygning.
Allt  kändes bra ända ner till tröskeln... men efter det så kändes det inte alls bra. Fråga inte
vad som hände.....  det visar bilden under!!

Jag tappade helt enkelt attityden och noshjulet fick ta en bra smäll. Accen gick rak igenom durken - och
noshjul med en tredjedel av motorskottet fick en kortare flygtur än själva flygmaskinen!

Här har "Haverikommissionen" ett avancerat arbete framför sig.

Tur att helikoptern är hel - så att jag kan fortsätta att träna på RC-flyget!
Under tiden så kommer TR 40 att repareras.

Sjunde flygpasset
Efter reparation.
Kommer maskinen att vibrera sönder direkt?
Eller kommer den att vilja gräva sig ner i jordens innandöme?
Eller kanske den till ock med lättar och flyger (hovrar) lika fint
som före kraschen?

Jag startade motorn - finjusterade allt igen - innan jag testade ett lyft!
Det otroliga verkar ha hänt..... helikoptern lät mjukt och med ett jämnare
ljud från delarna som snurrar än något av de tidigare testförsöken.
Jag blev förvånad och samtidigt glad och nöjd med mitt reparationsarbete.
Helikoptern flyger faktiskt finare efter reparationen.

Hovrade i totalt 5 minuter inkl sex förflyttningar för att komma rakt bakom
helikoptern igen. Sedan varnade sändaren för låg spänning.

Åttonde flygpasset
Grannes häck är inte bra som landningsplats för helikoptern!
Efter justering av känsligheten för Piezo Gyrot så flyger CAL 30 fint igen. Fick bra hjälp av Östersunds Modellhobbyaffär.

Tränade åter på att hovra - det gick - tyckte jag - rätt bra. Smög sakta runt över gräsmattan på 2- 3 meters höjd.
Kände mig nöjd med helikoptern och mig själv. En start med hovring en gång till tänkte jag..... flög eller smög
sakta runt igen i vänstervarv...... då kom grannens häck in i synfältet. Klarade inte av att manövrera helikoptern
på ett säkert sätt. Ute på vägen hörde jag ett "Tack för uppvisningen" - den blev kort svarade jag!

Nu står helikoptern på arbetsbordet för en mindre reparation.....  igen.... kommer jag aldrig att lära mig att flyga RC??
Men skam den som ger sig...... Får väl skylla på mina stressproblem!!??

Nionde flygpasset!
Har efter ett långt uppehåll börjat att träna med helikoptern igen.
Nu när vårsolen värmer så kan det här vara en bra sysselsättning.
Det kändes en hel ovant efter uppehållet.
Hovrade, justerade och hovrade igen. Helikoptern började kännas och
låta som när den var ny - den hovrade/flög rätt fint.
Har också kommit så pass långt i träningen att jag flyger utan "fegstället".

Jag testade lite väl modigt - nu är helikoptern ledsen igen.
Bilden nedan säger allt.
Jag kan snart bjuda Östersunds Modellflygklubb på gratis ved till kaminen för flera dagar
rotorbladen består av trä. De enda som verkligen uppskattar mina misslyckanden är Östersund Hobby_
affär - som får sälja mycket reservdelar till mig. Bra för affärerna!

Tur att jag har förstående svärföräldrar!
Som säkert alla redan räknat ut så har jag ebb i kassan efter alla krascherna. När min fru och jag hälsade på senast
så kände de medlidande med mig - det resulterade i ett sponsorbidrag  - som gjort det möjligt att reparera helikoptern
redan nu. Den står åter flygfärdig på mitt arbetsbord. Alla pinnar/linkar sitter på sin plats - nya rotorblad som blänker
i lampans sken. Hoppas bara att de får blänka mycket i solen när jag tränar vidare.

Östersunds Modellhobby
Hobbyaffären som gör det möjligt att syssla med modellflyg och övrig hobbyverksamhet!
Varje gång som jag misslyckats med någon av mina modeller så känns det tryggt att veta
att i Östersund har vi en hobbyaffär som verkligen satsar för att kunderna skall bli nöjda.
Varje gång jag har hälsat på Östersunds Hobbyaffär så har de kunnat lev. det mesta direkt
som jag önskar att köpa. Det skapar trivsel. Speciellt för mig som alltid har bråttom och
full av iver inför nästa modellprojekt.

Tionde flygpasset
Första flygningen för våren 2003 sitter fint som det tionde passet tänker jag!

På klubbens fält testar jag att allt verkar OK med TR 40 - efter reparationen av fronten.
Taxar för säkerhets skull hela banans längd ett par gånger - allt ser ut att fungera riktigt.
Ställer upp mot en rätt kraftig vind som ligger bra i banans riktning - iväg och upp i det blå.
Maskinen stiger fint - men vid första sväng så blir allt som en skadeskjuten kråka. Flygplanet
lyder inte riktigt som hade hoppats på- eller så har det fått en egen vilja. Det är en inte alltför
vacker flygning med ett trafikvarv och med försök att få ner apparaten hel.
Lyckades med konsttrycket och med stopp 5 - 10 meter utanför banan i slutet.

Jag inbillade mig att det var vinden som var för kraftig och byig för min erfarenhet - bättre
lycka nästa pass tänkte jag!

Nästa dag samma övning........    men med en stor skillnad.

Bilderna talar för sig själv - medan jag funderar på vad som gick ät helsike!
Berättar senare vad Haverikommission (jag själv) kommer fram till.
Ni får vara nyfikna ett tag.

Har testat och kontrollerat mottagare, servon, accar och sändare.
Läs vidare......

Vågar jag berätta om några fler flygpass? Vad tycker Ni?
Berätta gärna i gästboken.

För den icke flygrädde..... forts!